Detta är tredje delen i trilogin 2070, om landskapets tillstånd. Det är ett installatinonsverk baserad på dokumentärt arbete, med utgångspunkt i brukskommunen Ljusnarsberg i Sverige. Denna avslutande del har utgått från idén om en atlas och innehållit en serie workshops, aktiviteter på gruvområdet, lyssningsstationer, porträtt och en samling kartor i form av en väggpublikation.

Ljusnarsberg, präglat av nedläggning, har fått ett slutdatum: år 2070 beräknas kommunen försvinna på grund av en åldrande befolkning och avfolkning. Samtidigt sker nu, 2016, en stor inflyttning till följd av att asylsökande placeras här av Migrationsverket. På denna plats samlas viktiga berättelser om den sociala och politiska samtiden, inte bara om just denna kommun, men om många. Berättelserna är lika många som människorna, bilderna oändliga i antal.

En atlas är en samling kartor. Vi människor använder oftast kartan som ett verktyg för att orientera oss och få överblick. Vi använder den också ibland för att fantisera om vad som finns där dit vägen leder. Man kan säga att alla människo är kartografer; alla ritar upp sin egen världsbil i sitt sinne. Den kartan är osynlig, och beskriver en osynlig inre terräng av relationer, värderingar och gränser. Dessa inre, osynliga kartor pekar
ut vad som är värdefullt, vad som är rimligt och inte, var gränsen går. De ritas och ritas om utifrån både individuella och gemensamma värden och erfarenheter.

Kartorna du tar del av i den här utställningen är en inte redovisning av livet i Ljusnarsberg. Det är heller inte kartor för att hitta i just Ljusnarsberg. Det är en atlas för kommunen; varje kommun, alla kommuner. Det är en atlas för existensen; varje existens, alla existenser. Det är The non existent Center som ritat dem med utgångspunkt i två viktiga frågor som ställts under arbetet med det dokumentära materialet: Vad är värt någonting? Vad, eller vem, får vara med?

Vi vill ställa dessa frågor till dig som besökare. Vad är värt något, för dig?
Se också affischerna här! Och här kan du se programbladet som pdf.

English
This is the third part of the trilogy 2070, about the state of the landscape. It is a work based
on a documentary exploration of the industrial municipality of Ljusnarsberg in Sweden. This final part, the exhibition, takes the form of an atlas.

Ljusnarsberg, an area characterised by shutdowns, has been given a date of expiry: in the year 2070 the municipality is predicted to vanish due to depopulation and the aging of the remaining inhabitants. Meanwhile there is now, in 2016, a large number of new people moving in – asylum seekers positioned here by the Swedish Migration Agency. This place is accumulating important stories
about the social and political realities of our time. Not just about this municipality, but about many others.The stories are as many as the people, the images are innumerable.

An atlas is a collection of maps. We humans often use the map as a tool for getting our bearings and a wider view. We also sometimes use it to fantasize about what is at the end of the path. You could say that all people are cartographers; each one of us draws their own worldview in
their mind. That map is invisible, and despicts an invisible, inner terrain of relationships, values and borders. These inner, invisible maps, point out what is valuable, what is and is not reasonable, where the borders lie. They are drawn and redrawn
based on both individual and shared values and experiences.

The maps you experience in this exhibition are not an account of life in Ljusnarsberg. Nor are they a guide for finding your way in Ljusnarsberg in particular. They are an atlas for the municipality; each municipality, all municipalities. They are an atlas for existence; each existence, all extistences.

It is The non existent Center who have drawn them, proceeding from two imortant questions posed during the course of the work: What is of value? What, or who, gets to be included?

We want to pose these questions to you as a visitor. What is of value to you?